Currypojkarna.com

Igår var vi till Ettimadai-byn igen, den fattiga byn med ungarna som vi skrivit om en gång förut.

Det är på något sätt svårt att inte påverkas av dessa livliga ungar! Känner att jag saknar mina syskonbarn, det är väl egentligen det och maten jag saknar mest här i Indien.
Men i alla fall så var vi där och hjälpte dom plugga lite igen.
Förra gången jag var där så skadade jag axeln, det var väl ungefär en månad sedan och är inte bra ännu.
Så igår var det lite jobbigt för mig eftersom jag för många av smågrabbarna förknippas med någon typ av nöjesfält (karusell) som ska slänga runt med dem och lyfta upp dem osv osv. Klarar inte av det nu så igår hade man en hop ungar på sig som försökte klättra på mig och skulle bli upphissade och jag som försöker få dem att inte göra det, ett tufft jobb.

Eftersom jag inte gärna ville sätta mig så gärna eftersom de har någon märklig sed att smeta in altaner och alla cementerade ytor med en blandning av vatten och KOSKIT!!
Äckligt är bara förnamnet men men, Gnun satte sig ner där ganska direkt och jag hittade tillslut ett ställe de hade missat som jag kunde sätta mig på.

Då kommer ganska snart den coolaste av de alla ungarna!
Karthik! Killen som förut alltid kom fram till oss och sa: “Hey dude!! How are you?” Riktigt duktig på engelska är han men tydligen lite mobbad av de andra barnen. Men han är våran favorit oavsett, igår kom han fram där och sa: Hey Claes how are you?
Skön snubbe som lyckats lära sig mitt namn, inte Gnuns dock eftersom jag fick påminna honom.
Vi satt där och pluggade lite matte ett tag.

Innan alla andra barn ville ha en del av mig också och såg att jag hade en kamera då blev det livat!
Så de gjorde allehanda konster och skule bli fotade! hehe, men det är kul det också.

Sen dröjde det väl inte allt för länge innan min lilla beundrarinna kom och drog i mig också, jättesöt liten tjej som gillar att köra klappsånger med mig. Ni vet såna där man ska klappa varrandras händer och sjunga något. Jag nöjer mig med att klappa så får hon stå för sjungandet!
Hon ville minsann också ha kort, fast bara på henne själv, fast et blev ett på henne och hennes syster. Jag minns dessvärre inte vad hon heter då hennes namn är ganska knepigt. könt nog så frågade hon inte den här gången!

Arindram (klasskompis) var rätt skön också han var väl lite trött efter pluggandet så han satte sig vid trädet istället. Efter ett tag kom kon och gjorde honom sällskap och så satt han där och klappade den lilla kalven.
Nu fick jag tyvärr inte med det på kort eftersom barnen blev som tokiga när jag tog upp kameran så jag hann inte med att fota det. Såg bra skojigt ut.

Jag och Gnun har funderat en del över vad vi skulle kunna göra för de här barnen, alltså bidra med något för att de ska få en lite bättre tillvaro. Annat än att ge pennor, block och sådant som de rean får i mellanåt.

Är det någonsom har något bra förslag kanske?