Currypojkarna.com

Jaha då har jag fått i uppdrag av den lilla gnun att skriva om den där resan till skolans grundare för att få krama henne och känna gud tala genom henne eller nått.. Amma som hon kallas eller heter..
Antagligen för att den lilla gnun har ungefär lika svårt som jag att sätta ord för detta hel märkliga äventyr, men jag får väl göra ett försök.

Resan började utanför vårat hostel i typ 5 gula skolbussar som väl såg sina bästa dagar på 50-talet eller nått. Med ett benutrymme som bäst passar för en 6 åring och inte en nästan 2 meter lång Claes.. Hursomhelst, vi kom väl iväg från skolan efter 1,5 timme och X antal inräkningar av folk..
Efter 4 timmar gjorde vi en paus för lite förfriskningar, jag och Gustav var lite sena så jag fick hoppa på bussen i farten igen medans Gustav lunkade lugnt i tron att vår buss stod kvar. Hursomhelst efter lite hojtande till busschauffören så stanna han och Gustav kunde hitta bussen och hoppa på.

Efter ytterligare nån timme eller två så körde busschauffören in i en lastbil och bakersta rutan sa poff!!
Vi satt 1,5 meter ifrån, men Vamshee som satt där han fick minsann ett regn av glas över sig. TREVLIGT!

Jaja orka berätta mer om de, efter ytterligare en timme så stannade vi på Ammas sjukhus för lunch och videos på hur otroligt bra sjukhus det var och hur otroligt bra Amma är.
Sen fortsatte resan några timmar till innan vi kom fram till havet och Ammas ashram.

Där får vi först kvällsmat innan vi blir inkvarterade ca 40-50 killar i ett rum med ca 10-15 sängar, så vi fick ta och hitta oss en plats på betonggolvet..
Morgonen efter sÃ¥ fixade vi en biljett för att fÃ¥ krama henne, sätter oss och väntar 30 minuter innan Arun (Oskar) den svenska Amma “devoteen” kommer till oss och frÃ¥gar om vi ska med och se hur stället ser ut.
-Ja men vi måste väl vänta på att få krama henne?
-Nej nej det kommer ta några timmar så ni kan följa med mig.

VA?? timmar?
ja tydligen så var det några tusen människor innan oss som skulle få kramar (GALET!). Men men det var ju bara en vanlig dag då bara några tusen kommer så de skulle bara ta några timmar (hennes födelsedag som var nu i helgen satt hon och krama folk oavbrutet i 21 timmar!!!).
So needless to say, ja vi följde med honom.
Han visade oss runt hennes ashram och sen också skolan som låg på andra sidan floden.
Träffade lite folk å sådär, ganska trevligt.

Kom tillbaka till hennes Ashram som för övrigt såg ut som en stor jäkla arena med tak på, ja det var lätt minst lika stor som en fotbollsplan!
Där vi fick sitta och vänta i hmm ja ett tag iaf, svårt att hålla begrepp på tiden när man sover och så

Sen var det slutligen dags för den stora stunden!!!
Nä vi blev bara inslussade till att sitta å vänta i lätt 30 min till på några andra plaststolar.
Men nu blev de dags!!
Nä.. Men vi kom iaf upp på den gigantiska scenen där hon satt och kramade folk där vi fick vänta säkert en halvtimme till på plaststolar innan vi fick resa oss upp.
-Du får gå först, jag vill inte va först.
Sa en person jag väl inte behöver nämna med namn..
Gick fram till några gubbar som frågade oss vilket språk vi pratade, nu är det nääära!!
Jaha vi fick gå ner på knä, gå på knä närmare och närmare.

SKULLE CLAESEN NU FÅ SIN FÖRSTA RELIGIÖSA UPPLEVELSE???
Alla har ju pratat så mkt om vilken otrolig känsla att vara nära henne och hur nära gud man känner sig osv osv.

De knuffade fram mig för kramen och sa till henne att jag pratade svenska, nu kramades jag äntligen med denna Amma som fått sin gåva från gud!
Hon viskade något som lät som:
-Här ska du få, här ska du få, här ska du få.
Hennes svenska var inte den bästa även om nu gud har lärt henne det.

Allt jag kunde känna var en enorm tomhet, var de allt?

Ja tydligen, kanske skruvat upp förväntningarna för mkt?
5-6 timmars väntan för att inte känna någonting?
Fick iaf en gÃ¥va i form av en karamel och “Magisk aska” som man tydligen ska sätta pÃ¥ pannan.
Vilket gustav också provat så fråga honom om resultatet!

Sen fick vi sätta oss brevid henne för att meditera.
Kändes bara obehagligt så både jag och Gustav gav upp ganska snabbt.

ja de var ju värt att vänta så länge på, INTE!
Men men trots allt en cool grej att berätta för er och andra senare i livet.

Denna konversation utspelade sig sedan mellan currypojkarna:
-Vad sa hon till dig?
-jag vete fan men de lät som hon sa “Här ska du fÃ¥, här ska du fÃ¥”
-Nej de sa hon ju inte! Hon sa säkert samma som hon sa till mig, “jag älskar dig, jag älskar dig!”.
Kanske är så att en av oss funnit ljuset åtminstone..?

Efter detta så skulle vi samlas i en sal där de skulle berätta för oss om livet å grejer.
Men jag och Gustav lyckades smita därifrån med önskningar inför våran lärare att få se havet i dagsljus! Smidigt som fan!
-yes yes ok, but go there and come back in 5 minutes!
-Yes, thank you sir.

Återigen needless to say, men vi tog självklart minst 30 min på oss för att fota havet och liknande, gå på toa osv.Innan vi kom tillbaka och lyssnade på slutet av predikan.

Så nu var det dags för återfärden, men jag tar det snabbt.
Körde på kvällen och natten.
Bussen braka ihop så de väckte oss och vi fick hoppa in i en av de andra bussarna å trängas.
Resan tog skitlång tid!
Stod mest stilla, tydligen en trafikolycka.
Jag sov men gnun berättade om en lastbil vars hytt låg typ 30 meter ifrån själva lastbilen, märklig kvalité på fordon här alltså..

Ja och för att ni ska få någon sorts mer förståelse för vad Amma är för en prick så tänkte jag ge er länkar så ni kan läsa själva vad det handlar om.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mata_Amritanandamayi
http://www.amritapuri.org/

Avslutningsvis kanske jag ska göra mina läsare som hoppats att jag skulle komma tillbaka som en anhängare till gud lite besvikna med att säga denna resa inte har gjort mig ett dugg mer troende..
Snarare mer fundersam på vad det är som får folk att tro på sådant här?

Snipp snapp slut nu är denna saga slut… 

Ja nu har vi internet tillbaka igen så vad har du hänt under tiden? Man kan väl lugnt säga att det har hänt en jäkla massa saker. Vi har bland annat skrivit våra mid-term och nu är det snart dags för våra end-exam. Mid-term gick väl ok i alla ämnena utom ett för både mig och Claes finanzial accounting är bådas svarta spöke där det vore en underdrift att säga att det går åt helvete för det går mycket sämre än så.  = )

Vi har också hunnit med att besöka Amrita Puri och Amma som är skolans grundare. Det var ju minst sagt en udda upplevelse som man inte så lätt sätter ord på. Vi kan tyvärr inte återge det i bilder heller då det var förbjudet att ta några bilder. Hela den händelsen får jag eller Claes berätta om i ett separat inlägg senare.

Vi har även hunnit med att besöka Chennai och Pondecherri i en vecka. I Chennai bodde vi hemma hos Vamshi bilder därifrån får bli i ett nytt inlägg och jag kan även utlova en berättelse om en motorcyckel färd som aldrig borde ägt rum.
Utsav har också som sagt varit och det orkar jag heller inte skriva om för det är så jäkla mycket fast vad som bör nämnas är ju även kom två i intrumentell talang är vafan tävlingen kallades. Viktigt fotnot jag tog hem priser i 2 inviduella tävlingar och Claes tog hem 0.

Sen har det även varit Krishna dagen eller vad den kan ha kallats där folk spökar ut sig till missfoster (gudar) och springer omkring och skriker. Mycket intressant för mig och Claes att beskåda.

Ja det var ungefär vad ni har missat. Men nu tänkte jag berätta lite om den spontan fylla som inföll sig i fredags. Jag och Claes hade som plan att dra till Ettamedai för att käka kött. Vi är nämligen lediga nu lördag, söndag och måndag. Vi kollar runt med polarna om det ska med några ut och käka klockan 13, Javisst skulle folk på det och 14.30 kom vi iväg. Detta tidsmjölkande är något som är väldigt populärt här i Indien

NÄR SKA VI ÅKA??

VI SKA ÅKA NU VI SKA BARA VÄNTA PÅ PERSON X.

Och sen 1,5 timme senare så åker man. Det har hänt ett flertal gånger om man säger så.

Det visar att polarna ska åka in till Coimbatore efter lunchen och vi tycker det verkar vara en bra idé och bestämmer oss för att hänga med. Efter lunchen så drar vi in till Coimbatore med tåg, givetvis efter sedvanlig väntning i evigheter på tåg osv. Väl inne i stan så lirar vi biljard, jag och Claes emot Vamshi och Anand efter 5-0 till vår favör så tycker Vamshi att vi ska göra det lite spännande och säger att vi lirar om 10 rupies nästa omgång. 10 rupies är alltså ungefär 1,5 kronor och dela det på två så blir det ofantliga cirka 0,75 kronor var till segrarna. Jag tyckte istället att förlorarna skulle betala biljarden som kosta runt 15 kronor har jag för mig. Inte helt oväntat så vann vi även denna omgång och slutsiffrorna vart 6-0 till oss.

Vi det har laget så hade vi börjat bli törstiga så vi drog till vårt numera stamställe AC-bar. Varför vi alltid drar dit är antagligen för att det är så nära tågstation och AC för utöver det så är det ett riktigt jävla skitställe. Av någon anledning så har dem valt att ha minimalt med belysning och stället är iprincip kolsvart.

Väl därinne sÃ¥ börjar vi med att dra i oss lite öl med det obligatoriska skitsnacket som hör till när män dricker öl, detta är alltsÃ¥ ett globalt fenomen. Senare börjar rommen komma in i ett allt stadigare flöde och männen kring bordet börjar bli allt gladare och tydligen ocksÃ¥ mer högljuda eftersom personalen bad ungtupparna……. och Claes      att vara lite tystare. Vi hade sen tidigare bestämt oss spendera natten i Coimbatore och Vamshi hade varit och fixat hotell strax utanför AC-bar. Alla barer stänger klockan 23 och gick drog vi intill hotell rummet. Det visade sig att Vamshi inte hade snÃ¥lat den här gÃ¥ngen när han köpt sprit, Vamshi vet numera vad svenskar menar med att dricka efter att vi spenderat en natt i Pondencherri med oss. Hur som helst hade han köpt tvÃ¥ stycken helrör och vi var redan riktigt bladiga plus att Indier och inte dricker sÃ¥ mycket. Sen börjar det bli lite suddigare vad som händer men jag vill minnas ett flertal brottningsmatcher som ägde rum och en kaskad spya signerad Vamshi. En grej som jag ocksÃ¥ minns som jag tror avslutade kvällen var när jag berättade att mina skor nyligen blivit stulna utanför mitt rum detta fick Vamshi att börja grina och jag tror det fick sätta stop för kvällen hehe.

Det var allt för denna gång får skriva om de andra händelserna senare.

/Gurra

Vi ska skriva inlagg men vi vantar pa att fa vara internetuppkopplingar igen. Har inte haft de pa lange nu som ni kanske har markt. Men vi jobbar pa det.

 Jus nu ar vi inne i en jobbig period med mkt skolarbeten och sen ocksa de arliga ASB spelen dar jag har blivit vald som lagkapten i ett av de fyra husen. Sa jag har 60 personer att styra over och skicka till olika events. jobbigt som satan, angrar att jag gick med pa det. Men men, det gar bra for mitt lag iaf.

Sarkilt sporten, aven om den lilla gnun Gurra slog mig i simningen. Som jag for ovrigt var tvungen att gora direkt efter en jakligt jobbig basket final. Men men, ska ge igen pa fotbollen om nagra dagar istallet. Men forst koncentrera mig pa volleyboll finalen. Gustavs lag har forutom simningen inga sportsliga framgangar.

Men men, som sagt vi ska skriva igen. Sa fort vi far vara uppkopplingar att fungera.

Nu maste jag ga och gora mina plikter som “King Kalinga’ som de kallar mig nu for tiden. En av Indiens stora krigar konungar.

Gustavs lag ar for ovrigt de enda krigshar som har anforts av en kvinna, sa det ar ju klart och tydligt att han hamnat i ratt lag!

Over and out!