Currypojkarna.com

Nu i helgen hände en mycket märkligt sak som fan bara kan hända i Indien. Jag och Claes har ju haft lite problem med att fixa indiska sim-kort och internet. Våra indiska klasskompisar är dock mycket angelägna om att hjälpa oss. En kille som vi lärt känna heter Anurag och han vart den lyckligt utvalda att hjälpa oss med sim-kort. Sagt och gjort så hade vi våra sim-kort på lördagen. Dagen efter ville vi förstås ladda på korten med lite stålar som man faktiskt kunde använda dem. Jag messade Anurag och fråga om han kunde fylla på dem. Varpå jag fick detta svar:

“ok buddy..how much you want..actually I dont speak on every sunday! you send me sms are you in your room”

Jag fatta ju förstÃ¥s aldrig vad han mena med “dont speak on every sunday” utan utgick frÃ¥n att var ett vanligt sms fel. NÃ¥gra mess senare kommer han in till mitt rum helt knäpptyst. Jag försöker snacka med han medens han skriver pÃ¥ sin mobil. Sen visar han mobilen där det stÃ¥r “I don´t speak on sundays”

Karln snackar alltsÃ¥ inte pÃ¥ söndagar. Jag ger han papper och penna och frÃ¥gar förstÃ¥s varför varpÃ¥ han svara mental hälsa och självkontroll.  Ja vad ska man säga….. sÃ¥ jävla opraktiskt men fruktansvärt coolt om du frÃ¥gar mig. Resten av monologen fortsätter med att jag ställer ja och nej frÃ¥gor och han nicker eller skakar pÃ¥ huvet. Jag funderar själv pÃ¥ om man skulle försöka sig pÃ¥ nÃ¥got liknande typ ge fan i att lyssna eller varför inte pissa pÃ¥ söndagar. Jag och Claes hade sen en diskussion om att det skulle vara praktiskt om man gräla med flickvännen. Va tyst och skönt det skulle vara om man bara höll käften =)

Måste bara visa den här bilden också!
Det är första gången vi kom till skolan och var tvugna att ta nått skit i pannan för att hedra hon som startat skolan. Amma heter hon, hon ses tydligen som ett helgon här i Indien. Precis som Gandhi och lite andra levande Indier. Mer om det en annan dag.

Till hans försvar så kanske man kan säga att vi fortfarande hade lite jetlag

Tänkte berätta om våran helg eller mer specifikt lördagen.

Den började som vanligt med lektioner pÃ¥ förmiddagen och efter det sÃ¥ skippade vi lunchen i matsalen för att ta oss in till byn. Ettimadai heter den. Väl där efter en liten tur med “auto-rikscha” sÃ¥ gick vi in pÃ¥ en restaurang och beställde mängder med kyckling

 Naresh och föraren.

 

 

 

 Gustav på restaurangen.

Sen efter att vi hade varit där och lunchat på enbart kyckling faktiskt, hehe. inte bara vi som gillar kött! Så tog vi en promenad till en by där en av våra lärare har ett hjälpprojekt. Vi elever får följa med och hjälpa barnen med läxor och leka lite med dom. Det är väldigt fattiga människor det där. men det var jävligt intressant att se iaf!

 

Jag med en modig kille som faktiskt kom fram till mig på en gång när vi kom. De flesta andra barnen var lite avvaktande mot oss. Speciellt småtjejerna, nyfikna men blyga.

 Jodå Gustav lyckades få sällskap också!

 

 Vår första tjejkompis Nimita som lekledare.

Sen när vi var klara med det där sÃ¥ tog vi oss tillbaka till Ettimadai och till den lokala “wine shoppen” för att svepa en öl innan det var dags att ta bussen in till stan. jag lyckades förstÃ¥s sätta mig pÃ¥ tjejavdelningen, där fÃ¥r man ju inte sitta som herre…

 Väl inne i stan sen så shoppade vi loss en del.. Nya kuddar, städgrejer, tekoppar och lite allehanda bra att ha saker. Sen så mötte vi upp en snubbe som säljer trådlösa internetuppkopplingar. Så nu har vi dom! Tog två dagar att få dom att fungera bara. Sen så fick försäljarkillen skjutsa en av våra polare till en wineshop för att köpa whiskey åt de två indiska killarna som var med. De gillar att ta sig en sup på kvällen här på vårt hostel. Trots att det är förbjudet, men de saknar norra Indien lite å måste ha något att trösta sig med!

 Te-paus utanför Coimbatore Junction (tågstation). 

 

Ja och det var väl allt om lördagen i korta drag iaf!

 

Idag skulle vi ta en paus från pluggandet och gå och köpa en kaffe. Väl i cafeterian möter vi en tysk vi fick inte riktigt helt klart för oss vad han hade för funktion med vi tror att det var nåt med meditation i alla fall. Det visade sig att han varit i Indien i åtta år. Hur som helst gav han oss en ganska bra bild av vad det är för en plats vi egentligen befinner oss i, vilket är mitt i buschen. Jag citerar

” Visst kan vi ta en promenad utanför skolans portar men för allt i världen spring utav bara fan om ni möter en elefant då de alltid går till attack om dem får syn på människor”

Tricket var tydligen att göra snabba svängar om de kommer för nära då de är snabba rätt fram men söliga på kurvor. Tusenfotingar stora som tåg ser vi dagligen vi snackar tjocka jävlar runt 15 cm långa. Dessa är tydligen inte farliga men när de blir runt 30 cm ska tydligen vara lite otrevliga att bli stuckna av. Men Det är ingen fara man får bara en spruta utav smärtan och en mot shocken, exakt samma sak gäller skorpinjonerna, dessa har vi endast sett döda men ack så stor. Vidare så fortsatte tysken att prata om att vi just nu befinner oss ”cobraland” och dessa kan vara dödliga om man inte är snabb till sjukhuset. Oj höll på att glömma vi skulle också passa oss för leoparderna om vi gick utanför skolan. 

Hej svejs!  Vi är medvetna om att bloggen är lite tom och att ni såklart är nyfikna på hur vi har det. Vi har förstås varit med om en massa saker som vi skulle vilja berätta om men dagarna går så fort och tiden att skriva ner lite skojigt till er infinner sig inte riktigt. Det är otroligt mycket plugg nu och vi kom ju tydligen en vecka efter de andra började så vi ligger efter i två ämnen, och tempot är otroligt högt här så det är jobbigt att hänga med. Dessutom så är ju de flesta lärarna kassa på engelska, eller ja riktig engelska iaf. De har ju sin indiska variant här, skitsvårt att höra vad de säger med deras accent. Det är väl iaf 4 av 6 lärare vi har svårt att höra, den värsta är han i statistik och då hjälper det ju inte att det är vårt sämsta ämne (dessutom ett av de vi ligger efter i). Ryktet säger att han dessutom är alkoliserad på lektioner osv, på en skola där sånt inte är tillåtet. Hur de nu går ihop? Finns en historia bakom det men de orkar jag inte dra upp.  

Hursomhelst, tillbaka till rubriken! Jag och Gustav har de senaste dagarna fascinerats av de GIGANTISKA påkörda skorpionerna som finns lite här och var. Större än man sett på tv osv. Tycker väl inte direkt att bilderna på dom ger dom rättvisa, ni får tänka på att de är påkörda och platta.

 

 

 Jaja idag vid middagen när vi pratade om de vilda elefanterna som tydligen stryker runt här i trakten. Vi vill ju så gärna se dom! Jag brukar kolla upp i bergen varje dag för att någon gång kanske kan få se en skymt av dom, men men inte än. Vi fick iaf höra från en lektor som är här från MDH att tåget hade kört på en elefant någon kilometer härifrån för några dagar sedan. Den hade dessvärre avlidit. När vi gick därifrån så gick vi och snackade skit som vanligt när Gustav plötsligt börjar dra i mig och ropa (på något obegripligt språk), tills han tillslut börjar säga AKTA! Och pekar på asfalten precis framför mig. Jag hoppar till litegranna när jag inser att det kan vara något av de alla farliga djuren härikring som jag håller på att trampa på. Då ser vi att det är en levande skorpion! Jävligt stora klor hade den iaf som ni nog kan se på bilden. Så vi stod där och inspekterade den och jag tog ett kort medans en student kom fram och sa att det fanns många såna här. Vi hann inte så mkt längre än så innan en av vakterna kommer fram med sin ficklampa. Ja men vad bra, då kanske vi kan se den lite bättre tänkte jag. Men nejdå, mitt i vår fina naturupplevelse så tar den jäveln upp en stor jävla sten och pulveriserar den stackars kraken!!!! Fast iofs, man vill ju inte gärna få gadden i sig av en skorpion en dag. Så till Gustav förtjusning (skraj som fan för såna saker) finns det nu en mindre farlig ”insekt” på området.

  

Ja det var väl egentligen det för nu tror jag. Vi har börjat fundera lite på vår första resa (lov) som blir i oktober efter den första ”trimestern” (går tre terminer). Den ser ut att gå till Taj Mahal och lite annat uppe i norra Indien för att avslutas med Delhi´s största festival. Gratis boende och sånt ska vi tydligen få (wiiie).  Ja men vad fan, nu höll jag på att glömma!!! Gustav har lyckats få sin plånbok stulen från sitt rum här på vårat hostel. Innehållande, förutom pengar; kreditkort, körkort och försäkringskort. Så nu har han levt på mina pengar en vecka här. Lite drygt är det med tanke på att dörren var stängd och vi var 15-20 meter bort när det hände. Konstigt också med tanke på att personalen var där utanför när vi gick (misstänker dom starkt). Skitsamma, det kommer väl ett nytt kort om några veckor eller nått. Ha det bra och ta hand om er där i Sverige!  Tjipp tjipp!  

Vi har lite problem att fa tillgang till internet osv, darfor kommer det andra inlagg sen..

Om motet vi hade med tysken igar t.ex.

De ligger hemma (Fangelset/ratthalet/bunkern) pa datorn..

Har ar lite bilder iaf…

Fan! Ser nu att jag krympt bilderna for mkt.. Darfor de blev sa suddiga tidigare ocksa, kommer en annan dag istallet..

kram

Så vakna vi på vår första morgon i Indien, vi hade en plan och det var att försöka kontakta Amrita (universitet). Frukosten hade väl mer att önska på hotellet, tre torra toasts och en omelett var. Vi drog till ett internet café som var ungefär 10m från hotellet. Vi fick sen tag på en person på Amrita, Pradeep hette han. Han mötte oss på hotellet. Det visade sig att de inte visste att vi skulle komma vilket vi tycker är lite märkligt eftersom vi hade mailat rektorn och sagt när vi skulle komma varpå han svarade att någon möter oss på flygplatsen märkligt! Hur som helst vi ska checka in skolan imorgon sen flyttar vi dit antingen imorgon eller på fredag. Vi har kommit fram till att troligtvis är på att bo på campus på skolan. Det enda problemet som alla sagt till oss inklusive Pradeep som vi mötte idag är att maten ska vara något av de gräsligaste på denna jord. På campuset är det totalt kött, alkohol och tobakförbud så detta år kan bli det nyttigaste på länge för att inte säga någonsin. Anyway vi tog en 1,5 timmes promenad idag i Coimbatore och kan konstatera att vi inte såg en enda vit person vi vart ganska uttittade och hela Coimbatores tiggares stora ögonstenar. Vi kan vidare konstatera att det kommer bli jävligt hett om öronen om vi ska fixa motorcycklar. Nej nu ska vi sussa eftersom ska med 7.30 tåget imorgon till skolan för att kolla in den.

Denna dag smakade maten bra!

Klockan är nu 22.30 lokal tid, tror jag iaf. Finns väl inte direkt något värt att anmärka om själva flyget till Coimbatore mer än att Gustav numera kan bocka av att ha flugit med ett propellerplan. Men sen så! Kommer fram till en sliten liten flygplats och väskorna kommer väldigt fort. Nu ska vi gå ut till den väntande personen med plakat. Så vi går en bit och börjar se folket som står med plakat. Vi kollar och kollar men där står ingen för att möta upp oss, kan de möjligtvis vara försenade? Vi var ju trots allt några minuter tidiga. Så vi ställer oss och väntar en stund, hur svårt kan det vara att se två västerlänningar bland en massa indier, inte alls svårt. Men vi står alltså där vid utgången och kollar alla som kommer med plakat. Det går en halvtimme, en timme, nu börjar vi verkligen fundera. Varför tog vi inte med adress eller telefonnummer till universitetet? Kommer på att det kanske finns en möjlighet att de hemma i Sverige kanske inte gått hem för dagen, men de har antingen semester eller svarar inte. Vi väntar en halvtimme till, då det sista flyget för dagen ska komma. Men inget nytt händer. Bra budskap vårt universitet sänder ut. Nu måste vi ju göra något innan allt folk försvinner och vi blir sittandes där utan möjlighet att ta oss därifrån. Så vi fixar en taxi in till ett hotell i stan. Nu sitter jag här på våran dubbelsäng, ja de lyckades inte ens fatta att vi ville ha två sängar. Men men, vi funderade på att gå till baren eller kanske duscha. Men Gustav har redan däckat.

Funderar faktiskt på att göra detsamma så vi är utvilade imorgon bitti och kan ta kontakt med universitetet.

Allt som allt inte för mkt att klaga på själva flygresan men det var väl ändå ett ganska uselt mottagande de lyckades ge oss? Reseadaptern jag köpt gick de inte att stoppa ner kontakten till datorn ens en gång, bra där. Lite för feg att testa uttaget direkt till datorn, vill ju trots allt ha den kvar. Nä nu får jag sluta innan batteriet dör.
Natti natt!

Jaha då har den stora resan påbörjats. vi skriver det här från Bangalores flygplats medans vi väntar på vårt flyg till Coimbatore. Eftersom vi har lite dötid så skriver vi detta nu för att kunna lägga upp det lite senare. Klockan är nu 15.00 här och det är 3 timmar kvar innan vårat flyg ska gå. Men skitsamma vi vill skriva lite om resan som har varit hittills! Det började på Arlanda med en starköl på McDonalds, satt fint!

Sen att flyget blev en dryg timme försenat pga åskoväder i London. Vi flög med British Airways och ja resan var väl helt okej faktiskt inget särskilt att rapportera om det. Mer än att det blev ännu lite mer försenat i luften. Så på Heathrow så tog det ett tag att få parkering. Sen vidare till bussen för att ta oss till nästa terminal. Väl där skulle vi leta upp KLMs desk för att få boardingcard till Indien, vilket visade sig svårare än man anat. Först fanns ingen personal där och så fick vi gå till en desk längre bort där vi först stod och väntade kanske 30 min. OTROLIGT seg personal. Sen smiter en kinesisk kvinna förbi stressad som attan, hon skulle egentligen inte vara där men krävde hjälp så det tog väl kanske 30 minuter extra för att hon höll på och skrika där. Gustav såg att hon var amerikansk medborgare så han trodde det var därför hon var så käftig. Ja nu var det bara 40 min kvar innan vårt flyg skulle lyfta och våra biljetter var lätta att fixa. Men då fick vi syn på att boardingen redan hade startat! Va fan!! Vi skulle ju strosa runt där i 4 timmar, dricka öl och käka ko! Men det var lite kö så vi bestämmde oss för att köpa nån mat iaf, så det blev nån macka där. Sen toalett och på vägen dit såg Gustav spritprovning. WIIIIIEEEE, lyckan var total när vi insåg att vi skulle hinna med lite alkohol trots allt. Men säg den lycka som varar, inne på toaletten så ropar de ut ”final call to Bangalore”. FAN! Jaja vi tar den i farten tyckte vi, så vi hastar förbi tar våra snaps och sveper i farten! Smaka fan bra!

Nu till den helt otroliga dreggelkavalkaden!! In i gaten och ombord på flyget, vad skådar våra ögon då? Ja jag tror minsann vi såg en bit av vad himmelriket Indien hade att erbjuda! Flygvärdinnor som enligt Gustav T.O.M. såg bättre ut än på Thai Air!!! Ja jag har aldrig flugit med dom men jävlar vad det fanns mkt ögongodis där! Vi sitter där alldeles betagna av vissa av flygvärdinnornas skönhet. Inga trötta gamla SAS-kärringar där inte!! Jag ser plötsligt att Gustav tappar hakan, vad nu då? AHAAAA, flygvärdinnan 1 meter bort står och plockar något från golvet med röven mot honom. Va fan tog jag fönsterplatsen för?? Trots att Gustav tjatade om att få den. En Indier kliver ut från toaletten, kollar på Gustav och sen vad han kollar på, han kväver en plötslig skrattattack! En stund senare tappar jag hakan då den snyggaste flygvärdinnan (ja vi graderade dom!) stoppa upp en väska i bagagefacket och vad gör hon? Ja hon tar sig på ena bröstet, hjärtat hoppar över flera slag och jag försöker med ett fånigt leende berätta vad som just hände då han leende också tittar på henne och ja hon förstod nog vad vi gjorde. Två pojkar som sitter med fåniga leenden och stirrar på henne.. Jaja nog om dessa underbara varelser som jag nu kom på att vi ju skulle ta kort på när vi klev av, fan också inte bra att vara trött! Men iaf på flyget fanns det varsin tv-skärm, handkontroll med tillgång till spel, film, radio, och ja allt man kan önska! Allt som bäddat för en trevlig flygresa på 10 timmar. Men efter 1,5 timme när adrenalinet över allt bra har lagt sig så känner jag att benutrymmet ju är minimalt!! Det blev ju inte bättre av att hon framför lutar bak sin stol. Ja just det ja, maten. Kycklingen fanns bara en kvar av så Gustav fick någon lax istället, helt okej tydligen. Min mat var jävligt schysst iaf, med ljuva sparrisar från antagligen en gourmetkock. För övrigt så kom de ut med menyer med vilken mat man fick välja, väldigt snyggt gjorda. När det kom till frukosten så, ja tror fan den internationella rätten var slut då också (verkar som vi hela tiden fick maten sist). Ja då var det min tur att bita i det sura äpplet, nån äcklig jävla vegetarisk rätt som ja, den var fan inte god iaf! Brödet och yoghurten fick jag i mig åtminstone. Framme i Bangalore är vädret inte så roligt, ca 20 grader och mulet. Passkontroll, hälsokoll och allt, de gillar inte riktigt våra svar och ställer massa konstiga frågor. Men vi släpps igenom iaf. Tog våra väskor och fortsatte till inrikesflygen. Väl framme i väskkontrollen där ja då stöter vi på patrull. Snus har de ju aldrig sett förut, de luktar på det, frågar vad det är, luktar igen och kollar. Till slut gick han med på att det nog var icke rökbar tobak som man stoppar in i munnen. Jag kväver den omedelbara reflexen att försöka få honom att ta en. Gustav fastnar i kontrollen får slänga upp massa saker i väskan och de kollar misstänksamt, och efter lite mer strul släpps vi igenom. Tar oss nån macka att äta och kaffe och te. Nu sitter jag och skriver här med Gustav hängandes över axeln. Det finns en bar här, så vi måste gå och sänka några öl innan vi kommer fram till Coimbatore och de där hemska alkoholförbudet. Nä fan nu är jag jävligt törstig av det här enorma blogginlägget! Ölen kallar! Vi skriver igen när vi kommit fram!

 

 

 

 

Puss!